Dagens rond på min andra dag på sjukhuset ger mig mycket hemsk information, jag har en hjärntumör och kommer aldrig att bli frisk. Vad är det den hemska läkaren står och säger, jag är tvungen att fråga om det är det jag ska informera mina barn och resten av alla nära och kära? Utan all form av medkänsla svarar hon kallt ja och i hennes nästa andetag säger hon "har du några fler frågor"? Mitt svar blir kort "nej".

Det är fredag mitt i sommaren, jag får permission över helgen med kortisol på recept! Min äldsta dotter F gick till sin chef och berättade hur det låg till och han sa åk till din mamma, äntligen en människa med hjärta. Hon hämtade mig och vi fick komma hem till vardagen med en något tyngre ryggsäck än när jag åkte härifrån i onsdags. Hur hanterar man informationen från ronden när jag verkligen inte fattar nåt??