Nu är det genomgång av brösten för att leta knölar, läkaren hittar en på höger sida, spänner ögonen i mig och frågar om jag gått på mina mammografi er. Det är väl klart, känner mig nästan förnärmad. Då är det dags för röntgen av hjärna och överkropp. Överkropp är en enkel match men hjärnan. Får info nu ska du ligga blixt stilla i 30 min, de spänner på ett ishockeygaller över ansiktet. Vill du lyssna på radio, ja "hjärna", inskjuten  i maskinen och väl på plats börjar radion spela Marie Fredriksson "du lilla Sparvöga". Passar bra vi har ju kanske samma sjukdom, ödets ironi. Mina längsta 30 min på länge, det skakar och låter som ett mindre kärnkraftverk. Äntligen ute och väntar på transport. Efter en stund kommer en mindre glad transportör och undrar varför jag inte sagt att jag har en helt ny säng det måste han få veta för hans hjälpmedel som han använder är bara gjord för gamla modeller av sängar. Visste inte att patienten skulle ringa transportcentralen på det stora sjukhuset. Han muttrar något mer och försvinner! Efter en stund kommer en annan, in på rummet igen efter några minst sagt jobbiga timmar. Äntligen vila trodde jag ja, då rusar det in 2 biträden som har sitt första sommarjobb. Du ska iväg på något så vi kör ut dej i korridoren. Jag ställer mig nästan i sängen och vägrar, jag vill veta! Läkaren kommer med rodnade kinder och förklarar ny röntgen! Jaha ligger i korridoren precis vid personalens skåp för värdesaker. Och där är det tydligen 'möte" om allehanda saker som hänt under dagen på avdelningen. Jag vill helst inte veta, men titta vem är det inte som kommer ångande med sitt lilla hjälpmedel som inte kan köra nya sängar och ska hämta mig. Och nu händer det han hoppar in i det lilla "mötet" och vill veta vem som är chefen och nu får jag höra hela den diskussionen om igen. Efter en liten stund försöker jag att få deras uppmärksamhet och förklarar att jag skulle bli hämtad. De ser förvånade ut, de har nog funderat  under hela "mötet" varför det legat en patient mitt upp i alltihopa.