Ska vara tillbaka på sjukhuset kl 9.00. Börjar med ultraljud på levern för att kunna utesluta att det är något fel på den, jag tänker i mitt stilla sinne att om de hittar något där blir jag galen, äter i princip aldrig mediciner och har inte druckit alkohol på 10 år, nån rättvisa måste det väl ändå finnas?! De hittar inget! Tur för dom!

Efter lunch ska fettknölen bort som de hittade på höger sida i brösthöjd. Frågar om jag kan få något lugnande, det behövs inte säger den hurtfriska sköterskan. Hur vet hon det är jag som är så rädd, men det verkar färdigdiskuterat om den saken. Jag får ligga på sida på en ganska hård brits, i ögonhöjd med bordet med alla instrumenten. Jag får lokalbedövning och sen skär han upp ett snitt och börjar gräva med sina fingrar efter knölen, den är rörlig får jag veta så därför är det lite svårt att få tag på den. Känns inte så bra att få den informationen mitt i min rädsla! Till slut lägger han den på vagnen med instrumenten mitt framför mina ögon och säger att det är mest fett med en liten kärna, om 3 veckor får vi svar från patologen om det är cancer. Jag är helt slut och orkar inte reagera ens.

Tillbaka på avdelningen blir jag placerad ihop med en gammal tant på ca 90 år. Så fort jag kommit till rätta på salen börjar hon prata med mig trots skärmen mellan våra sängar. "Har du också ont i foten?" är hennes inledningsfras. Jag orkar inte, svarar kort nej men tänker i mitt stilla sinne om jag ändå hade det! Istället känner jag hur det börjar bli vått under täcket, lyfter och möts av ett blodbad från såret. Efter omläggning och rena kläder sätter jag i hörlurarna för att slippa prata men tanten försöker ändå, när hon till slut ger sig med sina frågor tar hon sin telefon istället. Ringer sina bekanta och beklagar sig över sin nya rumskamrat som är så tråkig och oförskämd som inte vill prata. Jag faller i tårar under filten, jag orkar inte mer. Bestämmer att jag får sova hemma och komma tillbaka imorgon bitti. Innan jag åker beklagar hon sig över att "Lotta på Liseberg" är ett så skrikigt program så det vill hon inte titta på, på vår gemensamma TV. Jag orkar inte argumentera, när hon går på toa och får hjälp med kvällsbestyren då sätter jag på fyran och Lotta. Innan hon är tillbaka i salen är jag redan hemma.